negativamalon

Yes, här skulle det ju vara skitfint om jag skrev något i stil med "Åh, världen är så orättvis. Här sitter vi i I-länderna och äter gott, sover gott, lever gott medan de som är mindre lyckligt lottade kanske inte ens har mat för dagen"
Men, jag är egocentrisk och det kan man inte klandra mig för.
Klart som fan jag tycker synd om mig själv om det är jobbigt i mitt liv.

Innan jag börjar GNÄLLA och kräka ur mig allt jag vill måååhååste jag sätta en guldstjärna i pannan på mig.
1. Jag var på spinning i måndags. När passet var över och jag mötte instruktörens blick sa han "BRA kämpat idag! Du får inte glömma att det finns Spinn Challenge (skitintensivt pass).
YEESS! Han såg att jag tog i så att en o annan blodådra sprack, thankyouverymuch!
2. Var helt stentrött igår. Ändå släpar jag mig till Core och Booty passet. Skitkul på Bootyn, mycket mer varierande och det känns lite granna i magen :) Efter det gick jag o Tessan en runda på ca 6 km. Hej o hå vad det går!

Okey, slut på det roliga.

Idag rann bägaren över. Eller rann, svämmade över kanske är ett mer passande uttryck.
God in heaven have meeeercyy on my soul! Hallelulja!

Prinsessan, Katti, Madame, FATso...välj vad du vill, hon satte sin sista...va fan säger man? Potatis?
Vi hade bestämt att vi skulle plantera lite buxbom (gräva upp och plantera på andra ställen -lite små fysiskt)
Tjoff kommer Miguel och berättar att de sett att de behövdes räfsas lite löv etc på ett ställe. Fine, VI gör det innan då, säger jag.
Tro fan att du ska slippa undan att gräva din tjockis.
Miguel kommer gående igen, berättar att Katti ska räfsa löv på gräsmattan medan han vill klippa gräs på ett annat ställe.
Men hey, säger jag, jag åker in o hämtar klipparen till dig o så tar jag en lövblåsare till henne, går ju mycket snabbare än att räfsa.
Jaaa, lilla vännen, hur ska du nu lösa detta?
Kommer tillbaka med grejerna, Katti nästan springer förbi med skottkärran o in på en gård och börjat skyffla istället.
Jag visar Miguel hur han startat lösblåsaren och säger väl ungefär 5 ggr att om han klipper gräs för ju hon blåsa.
Seså, ska vi se om du kan anstränga dig lite.
Pysslar med mitt när jag ser Miguel blåsa löv, och sen klippa gräs.
Går o pratar med honom, säger att han inte ska göra allt själv, hon får göra något av det.
Jajjaja säger Miguel och pratar med Katti, det blir lunch. När jag kommer tillbaka från lunchen får jag reda på att Katti sagt att hon inte ville klippa gräs. Inte heller blåsa. Det var något med hennes händer sa Miguel och såg helt rädd ut. Jag flög i luften, kastade mina räfsor åt helvete och brände iväg med trucken, lagom då kommer hon segcyklandes.(jag lovar, hon cyklar så sakta att det är ett under att cykeln inte välter)
Bölade lite hos mamma, jag är ju så tuff att jag bölar när jag blir arg, sedan åker jag tillbaka och jobbar lite. Insåg att va fan, jag måste göra något.Bestämmer mig för att gå o prata med henne o fråga om hon har ett läkarintyg på vad för jävla skada det nu var med hennes händer.

Jag går fram och säger:
- Miguel sa att du inte vill blåsa eller klippa.
- Mmm, säget hon och ser så där ful ut som bara hon kan.
- Varför?
- Ja, för det första är det alldeles för tungt att blåsa, säger hon som om jag är dum i huvudet som inte fattar det och forsätter:
- och klippa gräs kan jag inte.
- Varför det?
- Det gick inte så bra sist.
- Varför det?
- För att jag fick värkar då, säger hon och vänder snabbt ryggen emot mig.
- Va?
Inget svar.
- Hallå?
Ryggen emot.
Mamma ringer på mobilen som en jävla saved by the bell och jag går därifrån.


Inflikning. Värkar av att klippa gräs? SERIÖST?!! Får du värkar av att köra kundvagnen inne på ICA också? Tungt att blåsa löv? JEEEEEEESUS! Det är en en sak i form av en ryggsäck som väger typ 7kg.


Diskuterar situationen med mor. Ringer och pratar med Larsson ( Huvudskyddsombud och min pooolare :P) och vi kommer fram till att jag måste prata med min mellan chef. Min arb.led. har sem o den andra, Uffe, är ju en aning gullegull med Katti så...

Jag kör in, hittar inte mellanchefen, men ser att dörren till min arb.ledares rum är öppet. Kaaanske är det hon som sitter där, 50/50 chans. Nej, det var Uffe.
För att korta ner det hela (har ju redan skrivit en hel jävla novell och flera av er att jag ju redan ältat detta om :) ) kan jag säga som så att jag bölade, bölade och hulkade. Ni vet, man försöker prata men då blir det liksom ett hopp i orden, för man kippar lite efter andan.
Jag förklarade att jag inte var ledsen, utan arg, och det fattade han nog. Summasumarium. Han förstår mig. Han vet vad jag menar och sa bla att hon alltid har blivit lite daltad med. Inte så sugen på att anstränga sig liksom. Men, han kan ju inte säga till henne att hon MÅSTE klippa gräs etc. Hon är ju gravid. Jesus vad hon kan lägga handen på pannan o dra igång rättsliga saker då.
Men då får hon ju sjukskriva sig?! Nej, det vill hon inte. VILL???? WHAAT?
Så, de kan inte säga åt henne att hon ska sjukskriva sig, de kan inte säga till henne att hon inte kan springa omkring och neka allt hon tycker är jobbigt och de kan inte berätta att de förstår mig.

Hur känns detta? Det stör mig så att det gör ont ända in i benmärgen.

Hon kommer gå omkring och tro att hon kommit undan, medan jag bara får acceptera läget. Livet är orättvist.

Men, vi avrundar med en överdrivet stor guldstjärna i pannan på mig, denna stjärna har jag suktat efter så länge...
Han sa, i precisa ord, flera gånger under samtalet, att det hade varit väldigt synd att förlora någon som mig. Det är sådana som mig de vill ha som anställda.
JAG SUGER I MIG DET LIKT EN FLUGA PÅ EN KRÄÄÄÄÄMFLÄTA.

Imorgon är det fredag and I need it so bad.
Ledig på måndag dessutom, woohoo!




Nu ska jag sova och drömma härliga drömmar.....