negativamalon

Fredagen bjöd på mys med finaste raringen över god mat på gästgivaren :)
Där beslutades det även att Malon skulle göra det där oväntade; hänga med till Hbg festivalen.
Oddsen emot för en lyckad kväll och ja.. så blev det.
Så jäkla lamt det är när man helt plötsligt sitter i en situation a la högstadiet. Men nu mera har jag liksom en viss nivå jag inte kliver undan. Det är inte så att jag är totalt oförmögen till att föra mig bland annat folk men ja..
Blir så jävla irriterad på icke hyfs och så jävla ledsen över hur svårt det ska vara att gilla mig.

4-års kalas på lördagen, endast kakor och tårta vilket gav mig en smärre sockerchock. Men man är ju inte den som är den så visst fasen åt man det dära man plockat upp fast det absolut inte är värt kalorierna. ><
Kel med älskling och sedan film tillsammans med Hsson&Elin.
Mkt knäpp film; Pathology. Rekomenderas ej :P

Söndagen spenderades på äkta söndagssätt. Gick upp vid nio, läste tidning, åt frukost och parkerade mig sedan i soffläge för 2 timmars "vila" :D~ Och ja.. soffan blev mitt näste för resten av dagen/kvällen. :P

För en gångs skull känns det som om helgen ändå varit ganska lång. Eller ja, ska inte ta i, men jag menar inte sådär jag-blundar-och-så-är-det-över.

Nu börjar jag räkna ner ordentligt.. har exakt 13 arbetsdagar kvar. Vilket är.. ingenting.
Hjälp! Wiho! Typ.
Fick säga hejdå till Larsson i fredags, kände jävligt konstigt och sorgligt.

Annars har jag fått prova på en minuts känsla av hur det säkert är att vara småbarnsförälder. Iaf när ungen helt plötsligt är borta.
Raring och jag åkte till gräsplätten med töserna för lite fikamys. Tessan motionerade Puff (ni vet, ställa Puff på gräsmattan och springa efter) och jag kunde minsann göra det samma med Fia. Ser jävligt mycket roligare ut dock då hon springer som om hon är rädd om sina tassar samtidigt som hon ser ut som en stor fluffig boll.
Jag o tessan (läs: JAG :P) tar igen oss lite då det säger tjoff och Fia har ålat ur sin sele. Hon flyger fri som en fågel in i dungen och jag slår på min överlevnadsinstinkt och ignorerar hjärtinfarkten som ilar i kroppen. In i dungen med nässlor och pinnar everywhere. SKITKUL tycker Fia och springer ännu längre in.
Jag får dock tag på henne och allt slutar lyckligt.
Åker hem och får med mig en adrenalinpumpad Fia med fröer i hela pälsen samt en minst lika stirrig Puff vars tassar är vinröda av alla körsbär hon tassat på.
Mina små äventyrare.


Är väl dags för lite kuddhångel nu..



För övrigt blev jag jävligt sugen på en härligt grillkväll med folk jag tycker om.


Sov gott!