Suck
Men nej. Så känns det inte riktigt. Eller okey, överhuvudtaget.
Jag är totalt malplacerad. Alla är så jävla överintresserade. Alla nickar och är med. På lunchen snackas det vegetariskt mat, olika recept, tips på deras hemmaodlingar osv. Där i mitten sitter jag som ett fån och är inte riktigt med.
Jag är inte intresserad av att prova nya recept. Jag odlar en fattig jävla tomatplanta som är halvt död och inte ens har fått röda tomater ännu. Jag rakar mig under armarna och jag klär mig inte i second hand kläder med scarfs till. Jag har inga barn.
Jag har inte vandrat omkring i en mosse förra året och utforskat dess flora.
Jag vill bara lära mig lite växter, lite basstuff hur man ska skapa en snygg trädgård. Sen är jag nöjd.
Jag vill inte bli en proffsodlare på en skitstor odling där allt sker med maskiner. Eller en arbetsledare över 20 man på en trädgårdsfirma.
Men det är typ vad som finns att välja mellan. Tydligen.
Sen fattar jag inte varför ALLA har ngn att hänga med utom jag. Ni vet, den dära personen som väntar på en innan man går iväg på lunch. Den där personen som letar upp en när det är rast så går man tillsammans och tar en kopp kaffe.
Fanochhansjävlamormor!
Jag flänger efter och pratar och låtsas vara trevlig, men det räcker liksom inte.
Jag har nog någon magnet som stöter bort folk.
Ja, jag är jävligt bajs på det idag.
Och ja visst, vi ska ha praktik om 2 veckor. Jag har ingen plats ännu. Jag måste hitta två. Woho!
Det jobbigaste är känslan att jag vill lägga mig i sängen tillsammans med pälsklingarna&gos och bara ligga där tills jag tycker det känns bra igen. Sen kommer känslan att nej, det kan man inte, nu ska jag se till att bli bäst i klassen för annat finns inte.
Imorn är det äntligen fredag iaf och jag äääälskar att jag alltid är ledig på måndagar! TACK!
Ska nog ta och lyssna på Katy Perry - thinking of you och böla lite.
spott
Usch vad jobbigt, jag kände exakt likadant när jag slutade min undersköterskeutbildning, det var verkligen hemskt, jag hatade att inte ha någon precis som du säger, mellan lektioner och som man automatiskt vänder sig till när det ska göras grupparbete. Men du är starkare än vad jag var då, du kommer komma över alla såna känslor och när dem lär känna dig kommer dem älska dig. Och även om det bara är en massa orakade, majarökande hippies så säger dem ju att man ska utvidga sina vyer, prova umgås med folk som inte är precis som en själv. Vem vet, där sitter kanske en vän för livet i rummet. Så fortsätt bara vara trevlig och prata så kommer det gå utmärkt för dig. Och sen behöver man inte ha exakt likadana mål som alla andra, mindre konkurrens om jobben sen om du inte vill göra exakt som alla andra. ;)
PUSS
Fina lillan! Jag förstår att det känns skit och det gör så ont i mig. Men, jag läste Linas kommentar och håller med om mycket. Sen är ni fortfarande bara precis i början, du ska se att saker kommer ändras. Jag hejar på dig!
Älskar dig! Pussa
Sötnos! Du fixar detta! Ge det lite tid bara.
Pussa!
Usch o blä, inge vidare att du inte är glad vännen.. Jag är väldigt säker på att du till slut kommer känna att du får ngt ut av hela grejen, på ett eller annat sätt=) Ses snart! Pusssss o många kramar
